Lagom Kaxig Två Barns Mamma

Jag fick en fråga idag som jag inte själv riktigt tänk på sen innan, hur kan du vara så stark i dig själv? Så oberoende?

Ja, det kan ju undra.. mitt liv har väl skapats med både mycket glädje och sorg! Något som stärkt en och som lärt en att lita till sig själv.. men Någonstans så behöver man också känna sig behövd och känna att man är det tillbaka.jag har gått min väg och lärt mig saker och ting den hårda vägen. Jag har fått växa upp i en stark Och trygg miljö där jag haft allt man som barn bara kunnat önska sig.. Den världen fullständigt bara slets ifrån mig i väldigt tidig Ålder, skolan var jobbig, pappa blev sjuk och vi flyttade långt bort från den trygga värld jag alltid varit van vid.. Jag, mamma och pappa levde med cancer i tre år innan han försvann, jag var då 13 år.. Anledningen till att jag berättar är nog dels för att man ska förstå varför jag är, som jag är, min styrka och min svaghet.. Det som var och är tragiskt runt omkring försöker jag vända till något jag kan använda till min fördel.. Det som inte dödar Det stärker.. Min svaghet är att förlora.. förlora det som kommer mig nära, allt för nära.. Allt från en människa till ett djur.. Tror o andra sidan att jag också lärt mig att ta tillvara på allt som är värt något i mitt liv, inte bara ta för givet att allt bara Finns där.. Jag håller i det som jag känner är bra för mig, släpper inte om jag inte är tvingad.. Jag har också lärt mig att inget I livet är gratis, jag har jobbar hårt för att nå de mål jag kommit till idag, och jag är inte färdig än.. Jag vill mycket med mitt liv Och med mig själv...
GOTT!